Efter ett antal stolpe ut tävlingar, var det plötsligt vår tur att stå i fokus. Rovaniemi bjöd på strålande sol, nog så varmt tyckte nog en del hundar. Vi kom dit i lagom tid, hann packa upp och installera oss vid ringside, såg några raser bland annat de spanska och portugisiska vattenhundarna. Domare för dagen var Marjatta Pylänäinen-Suorsa. Axa hade nummer 32 av 45 hundar i hennes ring. Det var en juniorhane och Axa i öppenklass tik. Så certet var hennes om hon bara föll domaren i smaken, vilket är ett osäkert kort pga hennes tänder.

Hanen fick very good och sedan var det vår tur. Båda hundarna mättes, antagligen för att hanen var lite stor och Axa åt andra hållet. Det är lite osäkert/klurigt när bedömningen sker på finska och jag inte begriper annat än hyvä = bra. Men det var hyvä några gånger och det kändes bra. Jag kunde äntligen börja andas igen när den röda lappen hölls upp tillsammans med den rosa. Certet var hennes och hon blev även BIR då hanen inte fick ck.

Hennes kritik löd: 
Bra portioner med tydlig könsprägel. Bra storlek. Lämplig benstruktur. Bra huvudform och noslängd. Bra ögon och öron. Bra balanserad topline. Tillräckligt kroppsdjup. Balanserade vinklar. Bra tassar. Balanserade rörelser fram och bak. Vacker svans i rörelse. Tight underbett. Bra pälskvalité.

Det blev lite av en "cirkeln är sluten" känsla. Polly tog sitt första cert för samma domare 2017 och nu gör hennes dotter om bedriften. Eftersom vår domare hade så pass få hundar, den som hade mest hade 86 (nästan dubbelt så många) återstod halva tävlingen när vi var klara. Vi tittade på Emma och hennes liten münsterländer, Snöyran´s Michelangelo, som också fick cert och blev BIR i sin ras. Men sedan bröt vi upp och valde att hoppa över finalerna. Det gäller att tänka smart om jag vill ha sällskap med en annan gång också...