Ikväll var det dags för klubbens sista rallylydnads tävling för året "Sista chansen". Det var 2 FKL- och 1 MKL-klass. Under FKL klasserna jobbade jag som TS (tävlingssekreterare) och MKL klassen tävlade jag med alla tre.

Kvällen bjöd på både vin och vatten i alla klasserna. 

Fortsättningsklassen
Whippet "Tess" med matte Åsa tog sitt andra kvalificerade resultat i FKL på 6:e försöket.
Labradoren "Sirius" med matte Larisa tog sina andra och tredje kvalificerade resultat på bara 4 försök (!) och fick därmed titeln RLDF.
Border collie "Lovis" med matte Elina tog sitt första kvalificerade resultat på andra försöket och lyckades dessutom komma på en andra plats.
Blandisen och rallygängets lilla svarta yrväder "Iza" med matte Stina tog sitt första kvalificerade resultat i FKL på det 22:a försöket.
Lagotton "Happy" med matte Sofi tog två kvalificerade resultat och bärgade därmed titeln RLDF även han.

Ett annat yrväder lagotton "Ruth" med matte Jennie charmade domaren med sitt överlyckliga sätt att bara älska rally och alla runt omkring (så till den milda grad att hon måste ta en paus och springa och hälsa på domaren och publiken) för att sedan skynda tillbaka till matte, så de fick domarens pris under prisutdelningen. Förstår förstås att matte inte tyckte det var lika kul, men eftersom jag också varit i den situationen själv (ett antal gånger...), är det bara att trösta sig med att det är bättre att ha en hund som älskar att träna & människor runt omkring, än en hund som tycker det är dötrist, att människor suger och bara vill att det ska ta slut. Plötsligt händer det att de orkar "hålla ihop" en hel bana.

Iza

Mästarklassen bestod av 25 ekipage trots att tävlingen startade vid 21-tiden en onsdagskväll. 

I december 2019 startade Diana & Åsa i mästarklassen för första gången. Ikväll 2 år senare, på 33:e försöket fick de sitt första cert. Det är sådana händelser som gör kvällen underbar. Jag blir så lycklig när det går bra för mina träningskompisar, speciellt de som verkligen har fått kämpa sig till framgång.

En annan det gick strålande för var flatten Vilja med matte Eva som ikväll satte 100 poäng och genom det resultatet är klar för SM till sommaren. En annan klubbkompis kom med kommentaren att de "är som en Volvo" - stadigt/stabilt/säkert och det stämmer faktiskt. Lungt och utan stress tog de sig genom banan, moment för moment. Ursnyggt! 

Det är många ekipage som är så roliga att se på, fantastisk följsamhet med otrolig fokus. Det ligger förstås många timmars träning bakom, men det ser så enkelt och harmoniskt ut. En dag kanske jag kommer dit, men ikväll var inte en sådan dag.

Mizzie diskade jag, då hon (som vanligt) var för het och gick som på glödande kol dansandes runt mig.
Polly slutade på en 20:e plats med 65 poäng efter att hon bland annat slog i hindret på moment 1, ville inte snurra och dubbelsatt vid ett moment (=25 poäng borta). 
Axa lyckades aningen bättre och slutade på en 18:e plats med 69 poäng. Hon sprang förbi första hindret (utan att hoppa det) och stannade i stående i stället för "sitt under gång, gå runt" (=20 poäng borta). På sätt och vis sved det mindre än om hon hade fått 89 poäng och bara varit en poäng från certet.

Men vad tar jag då med mig från kvällen?
Mizzie, trots sina 12 år, kommer troligen inte att lugna ner sig. Hon är taggad till tusen, fast hon nu fått pausa från rallyträningarna sedan oktober.
Polly blir stabilare för varje gång, hon accepterar att jag inte är som vanligt och finner sig i det.
Axa gjorde inte utflykter denna gång (YES!) Jag upplevde att hon släpade mycket, men när jag såg filmen i efterskott, ser det inte alltför tokigt ut. Hon behöver bli mer säker på vissa moment och jag behöver jobba upp en bättre fokus. Men hon, liksom Ruth, har framtiden för sig. De har en "will to please" och det kommer vi att komma långt med!

Fick också en annan "aha upplevelse" ikväll. Axa kan numera vara sansad i främmande hundars sällskap, Tidigare har hon varit "fullt ös" och både förargat och skrämt andra hundar då hon varit så ivrig och "på". Men ikväll kunde hon visa sin undergivenhet då hon mötte en äldre colliehane. Visst hon slickade honom kring munnen, men hon satt ner och lade sig sedan på rygg och "kapitulerade". Wow, plötsligt händer det!