Blogginlägg

Rally i Skellefteå

2022-11-26 11:47

i går eftermiddag styrde vi (Daniel, Axa och jag) kosan mot Skellefteå och en kvällstävlingi rallylydnad. Det var första gången jag/vi tävlade i deras nya hundhall. Å, så fin hall. Stor & luftig med konstgräs underlag med någon typ av svikt så de även kan köra agilitytävlingar där. Jag gick i sockar och frös inte allför mycket om fötterna, trots att jag har helley hansen sockar på mig inne hemma. Det var 4 hundar inne i hallen samtidigt (en på banan, två på uppvärmningen och en som väntade vid bänkarna där man tar av skor/ytterkläder).

Jag var lite orolig om hon skulle hinna landa i den nya miljön, men tycker ändå att vi fick den tid vi behövde inne i hallen innan det var vår tur. Det var agilitysäckar och tunnlar efter sidorna på banan, men även vid uppvärmningen, så hon kunde kolla av de innan det var vår tur.

I A-klassen hade vi startnummer 22 (av 24) så det blev en väntan på nästan två timmar efter banvandringen. Uppvärmningen kändes bra, hon var taggad och ville jobba. Kände när jag kopplade loss henne att hon var lite obekväm/stel, själv var jag nervös, vilket förstås hon kände och upplevde mig konstig. Banorna var helt ok, jag visste att hon kunde alla moment utan och innan, dvs det var en bana jag visste att vi kunde klara med certpoäng, det gjorde mig nervös. Jag blir så förbannan på mig själv när jag inte kan kontrollera nervositeten, så Axa känner av den. Alla de tidigare klasserna har vi kunnat tävla utan press och jag har förmedlat en trygg förare/guide åt Axa. Nu när regelrevideringen med de nya momenten närmar sig (1/1) vill jag så gärna att vi ska ha klart championatet innan. Två cert återstår och därför anmälde jag oss till både Luleå och Skellefteå för att få ytterligare 4 chanser. Med facit i hand går det bara sämre för varje start vi gör.

Hon började med att släpa efter mig till startskylten, stressen ökade, suck. Vi klarade några moment, även om det gick lite svajigt. Sedan gjorde hon sin första utflykt för att nosa på några sandsäckar utanför banområdet. Jag "ropade" nej, nej, nej och hörde själv hur forserad jag lät, då jag var rädd att hon skulle gå över bandet och bli diskad. Hon kom tillbaka och vi fortsatte, men jag fick inte till känslan, bubblan vi brukade ha tidigare. Hon gjorde sedan en utflykt för att hälsa på domaren och vid 3:e utflykten tog jag fram leksaken och diskade oss. Tänkte göra något positivt på banan så hon skulle få en bra minnesbild till nästa runda. 

Vid nästa bana hade vi startnummer 9, så den väntan blev inte lika lång. Jag försökte hålla igång henne under hela uppvärmningen med fokus och samarbete, då jag vet att hon inte gillar smek & kel när vi ska jobba. Det fungerade bra ända tills jag tog av kopplet och vi närmade oss banområdet. Hon började slicka sig om munnen och gäspa (dvs hon gjorde det hon kunde för att lugna mig). Aaaaaa, jag blev så frustrerad och förbannad på mig själv så jag kokade av ilska. Vi "klarade" startskylten och första momentet "läggande under gång, kalla in", sedan kom ett hindermoment som också gick bra. Vid tredje momentet gled hon iväg och påbörjade en utflykt och jag sa till henne. Säkert aningen för bryskt då jag redan var irriterad på mig själv innan. Hon kom tillbaka och satte sig vid min sida. Där blev hon kvar! Momentet var "sitt, lämna, ett steg, kalla in, sitt" och efter jag tagit mitt steg och kallade in henne, vägrade hon röra sig ur fläcken. Jag försökte på alla sätt att få henne att flytta sig, men icke. Det var bara att gå tillbaka och klappa om henne för att få henne med mig (=disk). Vi gjorde ett-två moment, sedan kom vi fram till ett nytt inkallningsmoment (med en kon i banan några meter framför oss. Konskick tänkte Axa och skulle springa dit, varefter jag tog fast henne och hindrade henne att gå fram. Efter det ville hon inte alls vara med mig, hon nosade på skylten och drog sig undan. Jag tog fram leksaken och vi tog oss av banan efter att ha lyckats göra ett moment tillsammans.

Nu har det gått snart ett dygn, men jag är fortfarande besviken och arg på mig själv. Jag vet inte hur jag ska lösa denna knut. Visst har även de andra hundarna reagerat på min nervositet, på olika sätt/i olika grad, men så demonstrativt som Axa gör det - "Är du på detta sätt, vill inte jag vara med" har det inte varit med någon. 

Nu är det tre chanser kvar på detta år. Av de ska vi ta två cert resultat. Känns som en omöjlig uppgift, inte för att hon inte kan. Utan för att jag inte kan kontrollera min nervositet. Ju mer human banan är desto mer nervös blir jag. Är den svår/"omöjlig", blir jag inte lika nervös för då är det lika "kört". Men det är heller inget bra upplägg. Konstaterar att det är lättare att tävla flera hundar. Då hinner spänningen släppa eftersom och det blir inte lika mycket tid att vänta, då jag bara funderar och stressar upp mig.

Till första tävlingsdagen i december har jag även anmält Polly och till sista chansen den 28:e har jag nu anmält alla tre. Jag hoppas att det kan lätta något på spänningen och jag kan guida Axa på ett bra sätt i stället för att hon ska lugna mig.

Nu laddar vi om till kommande helgs Nosework tävling i Gällivare då Axa har premiär i TSM tävling och hennes syster Nova gör sin 2 och 3 start i TSM.

 

Blogghistorik

«februari 2023»
måntisonstorfrelörsön
0102030405
06070809101112
13141516171819
20212223242526
2728

Senaste inlägg
Året som gått
Chokladbollarna
Morgonmys
Sista chansen
Agility (igen)
Agility
Rallyhelg dag 2
Rallyhelg
Nosework i Gällivare
Rally i Skellefteå

Arkiv
2023
  •    Januari
  • 2022
    2021
    2020
    2019