Blogginlägg

Ett mysterium...

2022-11-07 14:00

Om jag de senaste två åren kännt mig/oss otursförföljda och bara levt i ett svart mörker av tråkiga händelser vi inte kunnat påverka. Tror jag just nu att det finns en högre makt som ville oss väl idag. Efter att ha levt med oro hela förra veckan efter beskedet om Mizzies tumör och genom det gripit alla halmstrån som finns (bland annat pratat med "hen där uppe" och intensiv behandlat med Bioresonansterapin) var förhoppningen ändå inte så stor när jag lämnade Mizzie för operation i Töre i morse och prognosen var "så där".

221106 Mizzie o Stimma_131437Vi har försökt att göra Mizzies vecka så bra som möjligt. Igår träffade hon sin bästis Stimma och de två pensionärerna umgicks i hagen (busets tid är förbi, men de har ett speciellt band då de är jämnåriga och har umgåtts hela sina liv). Mizzie är även mycket förtjust i Stimmas matte Gunilla, som alltid varit med på allt kul, då Stimma är med i bilden.

Det har varit långa promenader, vi gick in till stan (och tillbaka) under helgen och "läste tidningen" efter Klaras gångväg. Många spännande dofter att klura på.

Mys stunder i fåtöljen framför tv´n eller i sängen laget runt i familjen. Där nosen puffar på handen så fort den slutar smeka/klia henne.

Någon extra godbit vid middagsbordet och lite nosework jobb med nosen.

Jag har scannat igenom henne med BICOM-apparaten och försökt komma åt det som framkom på mjälen osv. Vi hann inte med så många behandlingar som jag hade önskat då vi kom hem från Sundsvall sent på torsdag.

Nåväl, hon lämnades i morse och jag grät en skvätt på vägen hem och funderade om det var sista gången jag såg henne i livet. När sedan telefonen ringde med "Hemligt nummer" som avsändare, strax efter 9 tänkte jag f-n gick det så fort och bävade för vad veterinären skulle säga.

MEN... veterinären lät oväntat glad på rösten och berättade att de både gjort en ny röntgen och kompletterat med ett ultraljud för att få mer info inför operationen och nu finns inte längre "tumören" kvar på bilden. Jag fick själv se bilderna när jag hämtade hem henne under lunchen och det är onekligen skumt. Den "boll" som låg över mjälten är borta och på dagens bild ser mjälten helt normal ut.

Ingen av de tre veterinärerna på kliniken kan förklara fenomenet eller vad som hänt. Kanske gjorde hennes lipom som hon har på sidan en skugga, men normalt ska de inte synas på det sättet. Kanske hade mina behandlingar en effekt eller kanske tyckte hen där uppe att vi drabbats nog. Vi får nog acceptera att vad som hänt får vi aldrig veta... och vem bryr sig. Hon kom med hem och förhoppningsvis kommer inget bakslag av det.

Vi håller kontakten med veterinären och uppdaterar hennes status för ev fortsatt utredning om det tillkommer några nya symptom.

Det jag är mest tacksam för idag, är att vi inte valde att låta henne somna in direkt, utan ville prova alternativet att försöka rädda henne. Annars kanske hon fått dö helt i "onödan"...

 

 

 

Blogghistorik

«februari 2023»
måntisonstorfrelörsön
0102030405
06070809101112
13141516171819
20212223242526
2728

Senaste inlägg
Året som gått
Chokladbollarna
Morgonmys
Sista chansen
Agility (igen)
Agility
Rallyhelg dag 2
Rallyhelg
Nosework i Gällivare
Rally i Skellefteå

Arkiv
2023
  •    Januari
  • 2022
    2021
    2020
    2019