Blogginlägg

Svår tid...

2021-11-28 14:10

Det är tur att man i förväg inte vet vad som kommer att ske, för hur mycket tid ägnar man ändå åt vad som kanske kommer att hända. I mitt liv med panikångest, har jag gruvat mig för många eventuella händelser. En av tankarna som snurrat på var "hur ska jag klara mig utan mina föräldrar?" När så pappa dog i cancer 2009 ställdes jag inför fullbordat faktum - det hade hänt! Men livet gick vidare, i en lite annan riktning. Jag köpte hund igen 2010 vilket gav mig så många nya vänner som berikade mitt liv.

Mizzie var på dagis (när vi jobbade) hos farmor & farfar (svärmor & svärfar) och livet flöt på. Hundskaran utökades med Polly & Frida 2015, så dagisbarnen blev fler hos de aktiva pensionärerna. Farfar avled i mars 2017 efter att två veckor tidigare diagnostiserats med Cancer, men farmor fortsatte med dagisverksamheten. Hon tyckte till och med att en mer eller mindre spelar ingen roll, så i april 2017 utökades skaran med Zelda.

Vid Pollys första kull för två år sedan var farmor hundvakt på förmiddagarna när jag jobbade på kontoret i stan, och gjorde därmed tillsynen av den kullen enklare. Hundintresserade har de alltid varit sedan Staffan kom hem med blandrasvalpen King (gråhund/schäfer/?) när han var i yngre tonåren. Han blev 13 år gammal och på den tiden en bra kompis åt vår golden Ludde.

Nu har så nästa otänkbara händelse skett, farmor somnade in i fredags. I januari fick hon ett bensår som blev svårläkt (kanske på grund av diabets). Det blev större och större och tillslut var hela benen & foten från knät och nedåt ett öppet sår. Hon fick allahanda mediciner för att stå ut med smärtan och omläggning gjordes med olika intervall av sjukvården. Sista 4 veckorna har hon legat på sjukhus, såret började tillslut krympa, men det tillstötte andra komplikationer av varierad svårighetsgrad. En av de djävligare var cancer Myelom (blodcancer). Det känns som om historien upprepar sig en tredje gång. Alltid denna djävulska sjukdom! 

Just nu känns det verkligen som om vi befinner oss i ett mörker. Staffan har ett kusinbarn i 20-årsåldern i Lidköping som ligger sjuk i cancer. Jag fick besked att ett kusinbarn till mig, 23 år gammal, i Boden avlidit. Jag undrar hur mycket mer jag orkar med egentligen, när är botten nådd...

Över till något trevligare. Under fredag och lördag har det varit rallylydnadstävling i Kalix. 1 nybörjarklass, 2 fortsättningsklasser och 2 avancerade klasser. Jag har dömt samtliga. Begriper inte hur jag fixade det, men genom stöttning av mina kompisar, har det ändå varit skönt att tänka på annat en stund. Många fick kvalificerat resultat, några tog diplom, några fick lite färre poäng och någon blev diskad. En helt vanlig tävling i denna ovanliga tid.

I onsdags träffades Axa och Nova på klubben. Ja, de känner igen varandra och buslusten finns ännu kvar. Dock var det inte möjligt att släppa de fria bland alla tränande ekipage.

211124 Axa Nova_201716

Idag skulle vi ha träffat Lotus men tiden ville inte riktigt räcka till, så vi siktar på december i stället. Är så nyfiken på lilla killen. Två månader sedan vi sågs sist...

 

 

Blogghistorik

«januari 2022»
måntisonstorfrelörsön
0102
03040506070809
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31

Senaste inlägg
Ruth på besök
Julen dansar ut...
Nyår
Nova på besök
Julen
Snart jul
Rallylydnad dag 2
Rallylydnad
2:a advent
Svår tid...

Arkiv
2022
  •    Januari
  • 2021
    2020
    2019