Idag har jag gjort sista delen av utbildningen till Tävlingsledare (TL) inom Nose Work. Det gjorde jag som TL aspirant vid Luleå BK´s TEM inomhus tävling i Alvik. Både Catarina (TL) och Sara (TS) hade varit "snälla" och tog emot var sin aspirant, så nu fick även Boden en ny TS (Tävlings sekreterare). Grattis Anna!

Det var en otroligt givande dag då jag bland annat hade som arbetsuppgift att lotsa in ekipagen när det var deras tur och sedan kunde följa de, de första tre söken. Det resulterade i att jag såg nästan 75 sök med 25 olika hundar. Det var så intressant att se hur varje individ tog sig an uppgiften, se om de sökte snabbt, hafsigt, sakta, noggrant, metodiskt eller planlöst. 

Intressant även att följa domarens upplägg av sökområdena, tiden i förhållande till storlek och innehåll. Vad jag och några förare lärde mig var att aldrig underskatta hundens signaler. Fanns en gömma i ett uttag och några förare valde att bortse från att hunden markerade det med motivation "det går väl inte att sätta en gömma där", det kostade någon ett diplom och andra tog den inom sista halvminuten bara för att hunden inte markerat något annat i rummet. Jag hade säkert tänkt på samma sätt...

Då är utbildningarna till TL och TS inom Nose Work klara och på lördag börjar jag tillsammans med ett gäng NW nördar utbildningen till instruktör. Det blir roligt att grotta ner sig mer ingående i hur man lär ut denna intressanta sport. 

2015-02-14 -- 2022-02-23

Lanegotte´s Heart of Mine "Frida", mitt hjärta har fått somna in efter att precis fyllt 7 år. Min tävlingshund som blev Årets Allroundlagotto 2019. Hon älskade att jobba och bollen var största belöningen. Hon tävlade i rallylydnad, nose work, agility, lydnad och var även utställd i yngre dagar.

Hon var den minst sociala av mina lagotto, skällde först kollade sen, men när hon fastställt att människorna eller hundarna inte var "farliga" accepterades de utan problem. Hon har fått idel lovord av personalen vid DV och Djursjukhuset. De undrade om jag förstod vilken otrolig hund jag hade. Hon tittade när de satte kanyler, rörde inte en min. Låg stilla vid röntgen på första försöket, alla plåtarna. Hon tittade alla djupt i ögonen och de sa att det kändes som om hon tittade in i själen.

Frida var en hund som lämnade avtryck i hjärtat, man fick förtjäna hennes förtroende och då var hon en trogen för evigt.

Det visade sig att hon drabbats av en hjärtsjukdom kallad Dilaterad Kardiomyopati (DCM) och att den orsakade lungödem. Trots livslång medicinering var prognosen inte så bra. Så veterinären tyckte vi tog ett klokt beslut som lät henne somna. 

Detta är ingen vanlig sjukdom bland lagotto och veterinären berättade att enligt studier som gjorts, hade hundar med Taurin brist lättare att få denna åkomma. Taurinbrist uppstår ofta av spannmålsfritt foder vilket både Frida & Polly ätit i många år, så det var en trolig orsak till insjuknandet. Jag kommer nu att se över foderbilden till alla hundar och även kolla upp med blodprov om de har brist. Det är uppenbarligen inte enbart av godo att ge "snäll skonkost".

Nytt besök med Frida hos veterinären idag. Denna gång till Djursjukhuset i Gammelstad.

Hon fick andas syrgas för att underlätta syresättningen. Ny röntgen på lungor och luftstrupe samt nya blodprover. 

Denna gång skickas plåtarna till Strömsholm för bedömning. 

Minskning av cortisonet till 0,5 tablett/dag då de vita blodkropparnas värde förändrats till det sämre. 

Då har 17 av februaris 28 dagar passerat. Den hektiska perioden på jobbet närmar sig upplösningen, 2 veckor kvar av tokmycket att göra, sedan ska det förhoppningsvis lugna ner sig till mer normalt tempo. Jag längtar så, kroppen behöver få gå ner i varv, stresshalten är för hög så nattsömnen blir lidande.

I veckan hade vi träff nr 3 med valpkursen. Vi tränade hundmöten och fortsatte att utveckla inlärningen av fotgåendet. Började introducera "indianen" som på sikt tränar upp stadgan, fokus och inbjuder till samspel.

Efter valpkursen blev det en snabbklippning av Otis, som började bli lite långhårig. Han var så duktig på klippbordet trots att huvudet var trött efter att fokusera under kursen.

Otis på alla -dag.

Det börjar vara dags att ta itu med Axa´s päls också. Fler i flocken skulle behöva uppsöka klippbordet.

I måndags på Alla hjärtans dag fyllde även Heart-kullen 7 år. Loffe, Totti, Selma, Polly & Frida (och Otto uppe i himlen). De sju åren har både gått fort och samtidigt känns som evigheter. Så mycket som har hunnit hända. Loffe har flyttat från sitt hotell i Tärendö till Luleå trakten. Totti får numera rå om både husse & matte på heltid. Selma har fått bonus syskon. Polly har fått 9 egna valpar och Frida, ja hon är min arbetshund.

I natt var jag dock orolig för henne. Hon fick lite konstig hosta förra onsdag och förra torsdag var jag till veterinären för att kolla om det kunde vara kennelhosta (vet inte hur den ter sig då jag aldrig råkat ut för det). Veterinären trodde inte på kennelhosta utan hon fick en penicillinkur mot luftvägsinflamation. Kuren tog slut i tisdags och hon blev inte bättre. Igår pratade jag med veterinären igen och fick en tid till idag, vilket känndes skönt för i går kväll var hon riktigt dålig. Andhämtningen var "kort" och ansträngd och hon kraxade och "väste". Ingen feber under hela tiden vilket är skönt.

Idag har de röntgat henne och tagit blodprover och kommit fram till att det verkar vara bronkit, så nu har hon fått cortisontabletter som hon ska äta några veckor för att svullnaden av luftrören ska gå ner. Då kan hon bättre syresätta sig och ska må bättre. Jag hoppas verkligen att det hjälper, det är så jobbigt när djuren lider och inte kan berätta vad man kan göra för att de ska må bättre.

Det där otursmolnet (eller om jag nu råkat paja en spegel och fått sju års olycka) verkar dröja sig kvar. Mamma som nu har varit några veckor på ett korttidsboende har testats positiv för covid, jag kände mig så hoppfull när jag besökte henne i torsdags. Hon var på bättringsvägen och tog sig fram med rullatorn igen. Orkade sitta uppe en timme och prata, skämtade och var glad. Pratade med sköterskan idag och än är det ingen akut fara. Lite hosta och haft något stänk feber, men gammal tant med bland annat två infarkter bakom sig har inte så mycket krut att ta ifrån. Orkar inte ens tänka tanken "what if....".

Helgen är i alla fall fulltecknad med jobb. Match på lördag mot UNIK och söndag mot Västanfors. Damerna har matcher mot Söråker och Östersund. P15 möter Söråker och KBK möter Östersunds herrlag. 4 matcher på lördag och 3 på söndag, så FOMAB Arena är fulltecknad i helgen. Välkommen på bandy, ni som har vägarna förbi.

Det är ingen barnlek att ha fyra hundar hemma, alla ska aktiveras och även få sin egentid med mys & kel. Men trots att de tar en hel del energi, så ger de ännu mer energi tillbaka. När allt känns som mörkast och jag känner att botten är nära, så gör de något som får hjärtat att svämma över. 

Från oktober 2021 fram till idag känns det som om vi har ett otursmoln ovanför oss, just när vi tror att det inte kan bli värre, händer det något igen som får en att tvivla på de visa orden "vi får inte mer än vi orkar bära". När tar det slut och vi kan kravla oss upp till ytan igen...?

Dagen bjöd i alla fall på en härlig lunchpromenad med mina bästa vänner... 

Polly x 2

Polly & Axa

Mizzie

Mizzie & Axa

Frida

Frida, Axa, Polly

Nu löper både Axa och Ella också, då är det bara Nova kvar från kullen. Axa är väl i stora drag "som vanligt". Hon har sämre aptit, ska ut i hagen (hela tiden, fram & tillbaka). En gång har hon provat att "kissa över" de andras pink, men i övrigt knogar det på.

Hon har ännu inte förstått att hon ska göra sina behov på sista rastningsturen, utan i stället ska hon ut i hagen så fort vi gått in och (i bästa fall) kissar hon där. Blir hon kissnödig inne, vill hon in i sonens rum (hennes toalett) eller kissar i tv-rummet. Ingen speciellt påkallad uppmärksamhet, utan det bara sker. Hon kan komma in från hagen och sedan sätta sig och kissa inne, så den nöten har hon ännu inte knäckt.

Hon och 4 av hennes syskon har börjat valpkurser nu. För Axa, Otis och Ella startade den i måndags och Ruth och Nova träffas på söndagarna. "Studiematerialet" utgår från "Bäst var dag", vilken är en pedagogisk upplagd bok.

Tidningen Hundsport har aviserat att de vill göra ett reportage om klubbens valpkurser, då det varit ett stort tryck på dessa, Kerstin har tre stycken parallellt samtidigt nu. Tanken är att artikeln ska publiceras i valpnumret som kommer i vår. Det blir bra reklam för klubben & orten. De skulle komma på måndagskursen, så det blir kul att 3 av 6 deltagare är lagotto.

I tisdags var jag till Alviks bygdegård. Jag har fått möjlighet att göra min TL-praktik vid Luleå BK´s Nose Work TEM tävling 27 februari, så funktionärerna och domaren tittade över var de olika sökområdena kunde arrangeras. Det blir skönt att få göra bort det, är nästan två år sedan jag påbörjade utbildningen. Men pga pandemin har det inte arrangerats så många tävlingar. 

I går var jag till Boden och dömde rallylydnad (2* NKL) åt Luleå BK. Jag gruvade mig så kopiöst på fredag kväll då det var ett riktigt busväder, snö & blåst. Men tack och lov hade det upphört till lördag morgon, så resan åt båda hållena gick bra. Det var en del kringaktiviteter till själva tävlingen. Jag hade en bakskrivare till B-klassen och Jenny gjorde sitt domarprov vid samma klass. Vid AKL-klasserna efteråt fortsatte bakskrivaren sitt uppdrag och likaså gjorde även Jenny. Stort grattis Jenny & Norrbotten, som nu har ytterligare en rallylydnadsdomare. 

Nu ska jag göra en insats med Mizzie´s lurviga huvud, se om det "finns" en hund därunder...