
RLDN RLDA Lanegotte´s Zelda
2017-04-15 -- 2021-09-20


Idag har himlen fått en ny ängel, Zelda har fått somna in. Ingenting blir mer sig likt här hemma. Vem ska nu underhålla oss med långa arior och vem ska öppna dörrarna åt de andra hundarna? Du var speciell på många sätt. Du hade en stark integritet och visste vad du ville och inte ville. Var din favoritplats upptagen i dubbelsängen, gick du iväg och kom tillbaka en stund senare för att se om den var ledig då. Du var trygg i dig själv, hade inga större behov av att lära känna andra människor eller hundar. Du var nöjd med den flock du tillhörde.
Du tyckte det var roligt att jobba och blev frustrerad när de var de andras tur att söka dofter i Nosework som var din favoritsport. Du for fram som en virvelvind, men nosen var påkopplad och gömmorna hittade du. Lika duktig & snabb var du att hitta pinnarna jag kastade åt Frida i skogen. Hon hade ingen chans mot din nos och speed. Skillnaden var att du ville ha pinnarna att gnaga på, medan Frida ville komma tillbaka med dom och låta mig kasta igen. Med resultatet att ni båda kom med pinnen tillbaka till mig, men när Frida släppte taget sprang du iväg med pinnen.
I rallylydnad var ditt favoritmoment att snurra, det kunde du bjuda på spontant om du tyckte jag hade tråkiga moment. Du tog diplom i de två första klasserna, men vi hann aldrig starta i Avancerad klass. Där hade vi nog fått kämpa en del med högerhandlingen, då du var fast besluten att det är på vänster sida man ska vara. I det fallet var "vanlig" lydnad bättre, korta moment och du visste exakt vad som skulle komma.
I agility älskade du kontakthindren, en av anledningarna till att vi aldrig kom i mål i agilityklassen. Du kunde inte motstå en extra vända på A-hindret eller bommen.
Sista halvåret blev du förändrad, vi förstod att du hade ont, men kunde inte lokalisera var. Du ville inte hoppa upp i bilen eller på stenar i skogen och sprang förbi agilityhindren. Vi var till Andrea, men hon kunde inte hitta något alarmerande du reagerade på. Du blev ljudkänslig och det blev jobbigt då valparna blev äldre och volymen steg i deras närhet. Dina ögon lurade dig ibland och du kände inte igen familjen, förrän vi pratade med dig. Trots att du ögonspeglades utan anmärkning i februari. Detta gjorde att vi misstänkte en hjärntumör, men datortomografin i Töre visade ingenting. Alla frågor har gjort att vi tagit beslutet att skicka dig på obduktion i Uppsala, kanske kan vi i efterskott få klarhet av vad som drabbat dig...
Vila i frid