
Jag bor i "mitt paradis", det är bara att konstatera (åtminstone i kväll...). Gick en promenad efter golfbanan - inga golfspelare eller mygg (ännu!). Inte för kallt eller för varmt. Skönt underlag, att slippa asfalten. Hundarna har slutat löpa och börjar så smått bli mer "normala". Ingen stress över att hinna först till alla spännande dofter, ett evigt kissande då alla ska kissa över varandras pölar. Det är egentligen nu som bästa tider är för att tävla. De upptäcker att jag är med på promenaden och tycker att det var ju kul så "nu jobbar vi". Fokuset är alltid på topp efter löpen, undrar varför det är så... Nåja, lagomt att att Region Norrbotten kanske släpper på råden/riktlinjerna och tävlingarna kommer igång, så är vi tillbaka till normal status igen. Kanske inte blir något tävlande alls, om Polly är dräktig och vi är på hemmaplan hela sommaren. Lustigt, nu när det gått 7 månader sedan sist, saknar jag det inte alls. Jag tränar bara för att hålla de sysselsatta, inte för att komma vidare i utvecklingen. Finns ingen lust/gnista för det längre. Förhoppningsvis vänder det när all verksamhet kommer igång igen.