Vilken härlig skogspromenad jag och hundarna fick på lunchrasten idag. -13 grader och vindstilla (åtminstone i skogen).

Zelda

Zelda

Zelda

Frida

Frida

Frida

Frida & Zelda

Frida & Zelda

Polly och Mizzie var faktiskt med på turen, men inga bilder höll måttet där 

Mizzie var under början av sin karriär inte så intresserad av att apportera, det jag vill att hon skulle apportera. Så när Zelda visade ett stort intresse av att hämta & lämna föremål blev jag riktigt glad. Jag trodde aldrig att det kunde bli för mycket av det "goda", men ibland undrar jag...

Inte nog med att hon är hopplös på att hämta skor/handskar/tidningar och dylikt som hon hittar i hallen. Hon kan lika gärna hämta skruv/spik/bits/skruvmejslar som hon hittar i "verkstan" i källaren. Varför inte pellets som ramlat ner på golvet när vi tömt säckarna. Hon har tyvärr inget förstånd av vad som kan vara farligt både för henne och andra. En gång kom hon springande med en morakniv som hon höll längst bak i skaftet med eggen pekandes rakt fram. Hon manövrerade lyckligt mellan de andra hundarna och rusade fram till mig, redo att byta mot något annat.

Fördelen är att hon gör det oftast för att kunna byta till sig något. En smula av det jag äter, lite kel eller en dragkamp. Sällan hon faktiskt lägger sig och gnager på det hon tagit (strumpor lever dock lite farligt). 

Förhoppningsvis får jag i framtiden inga problem med att fixa apporteringen i lydnadsmomenten. 

Vad naiv jag var i vintras när corona kom till Sverige. Tänkte att till sommaren är allt som vanligt. Det blev nästan som vanligt, ett annat vanligt. Vi levde som vanligt, men bara nästan. Jobbade, som vanligt. Handlade, nästan som vanligt (höll mer avstånd osv). Fick träna om hjärnan att man INTE ska ta i hand, INTE ska krama om vänner och släkt osv.

Det blev så tråkigt att träna hund under våren, inget att se fram emot, att träna inför. Klubben stängde ner sina gemensamma träningar och aktiviteter. Mycket roligare när sommaren kom och vi så smått fick börja tävla igen. Lite lydnad och lite rallylydnad. Med den nya "vanligheten", hålla avstånd, inte ha med publik, begränsad fikaförsäljning. 

Hösten kom och först blev det ok med Nose Work och sedan agility. Nose Work tävlingar här uppe är relativt sällan så det blev bara en i höst. Agilityn hann vi inte med innan den stängde igen. Men vi hade i alla fall våra träningsgrupper inom rallylydnaden och Nose Work.

Klubben genomförde sin första lydnadstävling, vilket gick bra. Hallen fungerade utmärkt för Startklassen. Rallytävling hann vi arrangera i månadsskiftet oktober/november. Planerade vår första Nose Work tävling i klubben. En hel del att tänka på när det var premiär. Vi hittade en kanonlokal, fd Grytnäs hälsocentral. Många rum med olika förutsättningar och innergårdar perfekta till utomhussök.

Sedan kom andra vågen även till Norrbotten. Ny nedstängning av klubbens verksamhet. Lokala allmänna råd, dvs lite hårdare direktiv än i våras. Om bara alla kunde följa de råd som funnits, så vi någon gång får börja umgås med våra äldre igen. Helst innan det är för sent...

Denna eftermiddag har jag varit på klubben och tränat med Polly och Frida. Har börjat om och försöker nöta in grunderna igen, så de sitter i muskelminnet. Det är en otrolig tur att vi har tillgång till hallen. Nu är den dessutom utrustad med varierande utrustning så ingen träning blir den andra lik. I dag mixade jag mästarklass skyltar med slalom i agilityn. Perfekt avslutning på min minibana. Vi tränade på snabba vändningar från varandra vid skylten. Polly har en tendens att flyta ut och toucha skylthållaren. Men med snabba vändningar, gick det mycket bättre. 

Under morgondagen skall jag klura på övningar till en "privatlektion" som jag ska hålla i på klubben på tisdag. Det blir kul att hitta på lite utmaningar i mästarklassen.

I kväll var det Nose Work träning på klubben. Äldsta och yngsta fick komma med dvs Mizzie & Zelda. Camilla hade ställt i ordning fyra olika sökområden: kartonger, plåthinkar, ett virrvarr av stolar och ett "hop-i-kok" område av diverse prylar. Zelda fick börja och hon är riktigt vass nu, fokuserad, målmedveten och påvisar gömmorna fint. Mizzie är också riktigt duktig även om hon inte fastnade så fokuserat i doftmolnet som Zelda. 

Kalix Kennelklubb skall arrangera sin första Nose Work tävling 28-29/11 (om inte coronan sätter stopp för den också). Så när vi lika var samlade passade vi på att lotta NW1 klassen. Det är första gången det är "skarpt läge" för oss alla, så det är en del nytt att sätta sig in i. Uppenbarligen även för de tävlande som medvetet/omedvetet fyllt i anmälan fel så den blev ogiltig och vi fick makulera den innan lottningen - surt!

SNWK (Svenska Nose Work Klubben) har bestämt att lottningen grundas på fyra kriterier:
1) Medlemmar i närområdet (närområde = regionen eller max 2 tim resväg)
2) Närområdet
3) Medlemmar utanför närområdet
4) Övriga utanför närområdet

Eftersom klubben inte har så många som tävlar NW, passade en del utifrån på att bli medlemmar och fick på så sätt förtur till platserna. Det var ett lyckat drag, för alla som var medlemmar i närområdet fick en plats av de 25 som fanns till buds.

Sedan hade några kryssat för närområdet men enligt Eniro var resvägen längre än 2 timmar vilket gjorde att anmälan inte var korrekt. De skulle tillhöra kategori 4 men chansade på kategori 2, så tyvärr var de ogiltiga. Det var flera stycken som landade på 1 tim och 54 min, 1 tim och 56 min tom 2 timmar exakt. Snacka om att ha turen på sin sida.

Det var många anmälda, över 60 stycken. Vi får se om det löser sig med att ta in ytterligare en domare eller om vi tvingas tacka nej till 35 stycken. Det kom i alla fall med några lagotto, de blir spännande att se.

Nå, nog om NW. Efter träningen passade jag på att träna lite lydnad/rallylydnad med Mizzie. Hon gick riktigt bra. Dessutom fick vi riktigt svår störningsträning då Erkki lekte med Svea och kastade en boll till henne runt omkring oss.

Även med Zelda körde jag ett pass. Hon var riktigt het, tyvärr börjar hon ljuda i sin iver. Förhoppningsvis får vi tränat bort det så småningom. Hon var riktigt duktig på slalomen och kunde ta det "själv" fast jag var några meter ifrån. Det var jag imponerad över, då vi inte tränat agility sedan i somras.

I veckan har jag åter börjat med att de får jobba för 1/2 sin middag. Inser att de "glömt" högerhandlingen (inte konstigt att det gick uselt på rallylydnadstävlingen). Nu nöter vi på med ingångar och svängar. Även Zelda får träna på samma saker. Hon är förhoppningsvis snart där, då vi bara saknar ett kvalificerat resultat i fortsättningsklassen.  

Jag hade hoppats att jag skulle få inleda med "YES - tre champions idag", men i stället blir det "SKIT - det gick åt pipsvängen". Redan när jag såg banorna i morse gick luften ur mig. 1 frestelse på A-banan och 2 på B-banan.

Hade start nummer 6 (Polly), 13 (Frida) och 25 (Mizzie) i första omgången av 25 hundar.

I Pollys första runda fick vi -10 FELÖ redan på andra momentet och därmed var chansen på cert bortblåst då hon var sen i första momentet (-1). Nervositeten släppte eftersom och de 4 sista momenten hade vi inga avdrag alls. Men med sen/bris/fys blev det i alla fall 38 poängs avdrag och vi slutade på 62 poäng och en 16:e plats.

Frida fick kommentaren "Fina vändningar, snygg runda" av domaren. Ja, det kanske den var. Men det strulade speciellt vid två moment där vi fick 4*-3 poäng så därmed var certet rökt. Slutade på 78 poäng och en 9:e plats (dagens bästa poäng).

Mizzie hade kommentaren "Härlig energi, roligt att se er jobba tillsammans". Ja, hon var energisk. Nog så mycket ibland. Men i och med att hon låg i stället för sitt vid moment 8 så var det kört även där. Slutade på 74 poäng och en 12:e plats.

I B-klassen var det omvänd startordning 2 (Frida), 9 (Mizzie) och 20 Polly.

Med Frida så fanns chansen till championatet fram till moment 14 (då hade vi "bara" tappat 9 poäng). Sedan strulade vi till det med ett sitt på fel sida och jag kännde hur jag sjönk i humöret mer och mer. -29 poäng dvs 71 poäng kvar och det räckte till en 12:e plats.

Mizzie blev ofokuserad redan på andra momentet. Hon klev på skylten, satte sig på andra sidan skylten och därmed visste jag att chansen till cert dog. Jag blev så besviken att jag bröt direkt och deppade ihop medan jag tittade på de övriga i klassen.

Polly sista chansen till lycka idag. Jag var nog inte så positiv och peppig, men hon var ändå med och hyfsat fokuserad. Lade sig snabbt/snyggt på moment 3, fast jag hade sagt sitt så det blev fel förstås. Efter ytterligare en miss i moment 5 klappade jag om henne och tog en disk. Vi fortsatte banan ut och jag tog om det som blev fel, så det blev bra träning i alla fall.

Summering av dagen:

Positivt:
- Ingen av hundarna ens nosade på en frestelse under alla 6 rundor!!!
- Alla klarade bärande av föremål utan problem.
- Polly hade ett bättre fotgående än sist. Ingen "pos" för att hon flöt ut.
- Mizzie fick "bara" -3 på helheten för ljudande/skall.

Negativt:
- De var dåliga på högerhandlingen.
- Frida som brukar ha ett jättefint backande (vid sidan) gick snett.
- Alla tappade poäng på konskicket.
- Alla fick något avdrag för sneda sitt.

Vad lär jag mig av det då? Träning är färskvara, slarvig träning - slarvig tävling! Genrepet i onsdag gick strålande och jag blev för kaxig. Borde ha tränat mer högerhandling efter lydnadstävlingarna. Fotgåendet och apporteringen gick bra => det har vi tränat mycket inför lydnadstävlingen och det "satt kvar". Man får det man "betalar för".